Jag måste erkänna att det bor en språkpolis inom mig och särskrivningar, i synnerhet, ger mig rysningar. I mitt jobb läser och korrigerar jag andras texter (och mina egna), så att lägga av de "granskande glasögonen" när jag läser är svårt. Att läsa en bok/tidningsartikel med särskrivningar finner jag ingen njutning i.
Fredrik Strage skriver i Svenska dagbladet idag om att vara särskrivningshatare. Läs hans krönika.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
hahaha... jag får spunk på särskrivning! Såg en tipspromenad nyss där en fråga var: vad är ett annat ord för mång gifte? Särskrivning var inte ett av alternativen, även om jag tyckte att det hade passat bra! :-)
*skratt* Kära nån! Han är arg! Jag tycker ofta mest att det är kul. Blir lite dråpligt oftast.... Men jag korrigerar inte texter till vardags heller. Jag skriver dock mycket text.... :)
Kramar Kicki
Jag håller med! Men läskigast är när jag kommer på mig själv med att göra det! Jises, då är det illa. Jag skyller på sms-kulturen. Den gör mitt språk värdelös. Dessutom är det helt värdelöst att vara sambo med någon från ett annat land och då och då kommunicera på engelska för då kan man bli riktigt förvirrad!
De där crackiga jacksen måste jag verkligen prova, låter supersmarrigt! :)
Tack för din gulliga kommentar om mitt sticketui förresten, det gjorde mig väldigt glad. :)
Skrattade också gott åt den artikeln :)
Hihi... är egentligen också en hatare av särskrivning och tjatar mig blå på mina elever över hur illa det är! Men vad såg jag då? Jo att rubriken på mitt inlägg som du kommenterade bestod av en särskrivning *pinsamt* Det är nu dock åtgärdat ;0) //Louise
Skicka en kommentar